bok nummero två för i år

hej vänner! just nu sitter jag i mormors och morfars kök. har varit på finfint 18års kalajjsande med god mat och mysigt sällskap, saknade dock kussarna som är på resa i världen! träffar dem dock snart så jättesorgligt är det inte, men taggar för gillar dem starkt!

för en månad sedan stötte jag på en bok som jag tyckte lät något intressant. den gjorde mig konfunderad, så jag googlade runt, läste på och gick till biblioteket för att låna skapelsen. daterad nittonsjuttiofyra av en viss märta tikkanen. mamma skrattade när jag visade den, ”jaha du” sa hon och jag förstod inte riktigt vad hon menade med det.

”män kan inte våldtas ?” tänkte jag, ”vadå att män inte kan våldtas, de kan de la lika väl som någon annan ?” och det var berättelsen om varför jag började läsa denna bokish.

jag skrev en recension om denna på engelskan, en review som det så fint kallades. såhär skrev jag översatt till modersmålet mitt:

Tova Randers, en frånskild tvåbarnsmamma, blir våldtaget på sin 40års dag och hämnd är det enda som ockuperar hennes inre. Hur våldtar du en man? Eller mer exakt, hur får du honom att känna skammen, förnedringen och förödmjukelsen? Tova bestämmer sig för att våldta honom, anmäla sig själv till polisen och göra ett statement, en poäng. […] Märta Tikkanens sätt att skriva skiljer sig en del från andra författare jag annars gillar. Hon tar med läsaren på en resa mellan män från det förflutna och livet just nu. Boken är mer av ett känslomässigt virrvarr än faktiska händelser vilket ibland gör det svårt att hänga med och förstå. Jag känner också att boken liknar mer ett första utkast än en klar bok, den innehåller väldigt mycket talspråk. Å andra sidan passar det. ( det liknar hur jag skriver lite då och då, pratigt typ. )

Män kan inte våldtas är däremot inte en bok bara om våldtäkt, det är ett uppgörelse med våldtäktskulturen och normerna för vad en kvinna kan och inte kan. Hon ger läsaren ett helt nytt perspektiv på våldtäkt och kvinnlighet genom att visa hur Tova förhåller sig till tankar och händelser, speciellt i bokens klimax och jag tror det är viktigt att ha hela berättelsen som den är för att illustrerar just problemet med samhällets syn på kvinnan, hennes styrka och hennes hjälplöshet. […] Det är fortfarande en väldigt viktig bok, trots 40 år senare, vilket är skrämmande, men det visar på just Märta Tikkanens poäng med boken, att det fortfarande är en stor skillnad mellan män och kvinnor och på hur responsen kvinnor får av samhället är .


och ja, så var det med det. ta inte mina åsikter ordagrant hela tin’, tvingade fram de något då och då. jag vet inte om jag gillade den så mycket, den var speciell, väldigt speciell. slutet var abrupt och när poängen väl kommit på plats dalade hela boken ner i en avgrund på något vänster. jag hade svårt att förstå. läs eller läs inte, kan inte säga att du ska eller inte, är för kluven liksom. intressant ja, men ganska brutal också. men viktig. hmm. jaja, finns på ett bibliotek nära dig. tror jag. kram

update två minuter senare: det är faktiskt inte riktigt bok nummero två för i år, har läst en hel del faktiskt sedan sist jag nämnde mitt läsande, och det är ju härligt. bl.a. läst en novellsamling. läst en uppföljare, tredje i ordningen, av en serie jag läste som fjortonåring. läst ännu mer i Jane Austin’s bok. och läst igenom en bok om dc-3:an till skolarbete. :) [ var tvungen att ha med sistnämnda för den var intressant, och den lästa jag faktiskt nästan från pärm till pärm. men jag sa nästan ]

läs också om en bok jag läst på senaste tiden!

Continue Reading

RE:blog //gymnasievalet//

I början av förra året skrev jag en så kallad krönika ang. gymnasievalet och hetsen och jada jada  som jag publicerade här. Jag tänkte ta upp den igen, då jag vet att gymnaisevalet i största synnerhet är aktuellt för några av er då jag fortfarande, och då jag, såhär en termin in i gymnasielivet, är av samma åsikt som då.


G Y M N A S I E V A L E T

k r ö n i k a

ϕ

Livet är en enda lång rad av val. Eller kanske snarare, livet är val. Jag menar, vad vi än gör så kan vi ofta välja om vi ska göra något eller inte. Vi kan välja vad vi ska äta, vilka kläder vi ska klä oss i eller vart vi ska bo. Betydelsefulla val eller sådana som egentligen inte spelar så stor roll. Val och valmöjligheter. Orsaker och konsekvenser.

Redan som barn får vi chansen att välja. Jag minns hur svårt det var att välja glass i mataffären på somrarna och hur sur jag blev om min syster valde en mycket godare glass än jag efter att jag smakat hennes.

Val i allmänhet är svåra men gymnasievalet i synnerhet är nog lite extra svårt. Det är troligtvis det allra första val vi får göra som egentligen får några större konsekvenser. Jag menar, att välja glass är ju inte sådär jättestort val i jämförelse och innan har vi heller inte kunnat bestämma så mycket över vad vi vill gällande skolgång och framtid. Jag kan väl säga att jag känner mig aningens exalterad men också rädd över valet. Tänk om jag gör fel val? Och kan jag då byta? Hur påverkar det mina studier? Hur kommer mina betyg se ut om jag väljer det här programmet istället för den? Kommer jag fortfarande kunna bli det jag vill?

Jag som niondeklassare kände ganska direkt när jag insåg att ”juste, jag ska ju välja gymnasium snart!” att det skulle bli rätt svårt. Hur ska jag veta klart och tydligt vad jag ska gå för program och vad jag vill bli när jag blir stor redan nu? Observera att jag skrev när jag blir stor, för jag anser verkligen inte att jag är tillräckligt stor för att veta vad jag ska bli. Det är liksom så otroligt svårt. Att det dessutom görs till en mycket större grej, ännu större än vad det redan är, gör helt enkelt att det blir lite väl ångestladdat och att så många drabbas av en aning beslutsångest.

Men okej, är det verkligen viktigt egentligen? Jag får själv lugna ner mig lite, blir så frustrerad av allt som heter gymnasier och val just nu. Missförstå mig inte, gymnasieval och vidareutveckling är enormt viktigt men ska vi inte vara otroligt tacksamma över att vi faktiskt får chansen att studera och utbilda oss? Den chansen får inte alla på femton bast runt om i världen och tack gode Gud att jag blev så lyckligt lottad.

Jag frågade min mamma häromdagen om det här med gymnasieval. Saken är den att det finns så många andra sätt att ta sig vidare på och nå dit man vill ändå. Jag menar, du kan komma in på högskolan med hjälp av högskoleprov, kvällskurser eller arbetserfarenhet också. Det finns så många sätt att ändå nå sina drömmar och mål även om det kanske tar lite längre tid. Så, vart vill jag komma med detta då? Well, först och främst, gymnasievalet är faktiskt inte en så big deal, egentligen. Visst, det är självklart ett större val än att välja glass på sommaren men precis som med allt annat kan man hitta vägar för att ändå komma dit man vill. Jag anser att det är viktigt att välja något som man själv tycker är kul, något som mellan Historia, Matte och Biologilektionerna kan ljusa upp en aning. Låt oss vara unga och ha kul! Gymnasievalet är så uppblossat och ångestladdat för att vi femtonåringar blir översvämmade av kataloger och människor som säger att det är det viktigaste valet i våra liv. Men jag får själv ta ett djupt andetag och inse att det går även om man kanske gör fel eller det inte går som man tänkt. In fact, man behöver faktiskt inte veta vad som ska betala räkningarna om 10 år redan nu. Vi får ta det lite som det kommer. Med entusiasm och driv kommer vi komma fram ändå, förr eller senare.


Ja, jo, så så tycker jag… Känner fortfarande att detta är det bästa, att välja något som gör att pluggandet blir något lättare att gå igenom, att ha något som ni faktiskt tycker är kul och kan se fram emot när ni går till skolan, för mig blev det musiken. Jag menar inte att det inte är viktigt att plugga, för självklart är det det, men å andra sidan kan man faktiskt läsa vidare på komvux eller ta sig in på vidareutbildningar på andra sätt. Det viktigaste för mig, och det jag råder dig till, är att välja något som inte gör att den tiden som du går gymnasiet, som är en tid av förändring och lära-känna-sig-själv-time, blir svårare och jobbigare än vad den redan är. Ta inte vatten över huvudet och känn inte att du redan måste veta vad du ska bli när du blir stor. Välj inte natur bara för att du ska ha så många valmöjligheter som möjligt senare. Jag tillexempel, jag kan få nästan samma behörighet som en som läser natur om jag lägger till rätt kurser i mitt program. Det går alltid att lösa, det viktigaste är att må bra !  Summan av kardemumman är ändå att välja det du vill, det du verkligen vill och kommer vilja gå i tre år till, det du mår bra av ! puss på dig

Continue Reading

Gymnasievalet

DSC_0888

G Y M N A S I E V A L E T

k r ö n i k a

ϕ

Livet är en enda lång rad av val. Eller kanske snarare, livet är val. Jag menar, vad vi än gör så kan vi ofta välja om vi ska göra något eller inte. Vi kan välja vad vi ska äta, vilka kläder vi ska klä oss i eller vart vi ska bo. Betydelsefulla val eller sådana som egentligen inte spelar så stor roll. Val och valmöjligheter. Orsaker och konsekvenser.

Redan som barn får vi chansen att välja. Jag minns hur svårt det var att välja glass i mataffären på somrarna och hur sur jag blev om min syster valde en mycket godare glass än jag efter att jag smakat hennes.

Val i allmänhet är svåra men gymnasievalet i synnerhet är nog lite extra svårt. Det är troligtvis det allra första val vi får göra som egentligen får några större konsekvenser. Jag menar, att välja glass är ju inte sådär jättestort val i jämförelse och innan har vi heller inte kunnat bestämma så mycket över vad vi vill gällande skolgång och framtid. Jag kan väl säga att jag känner mig aningens exalterad men också rädd över valet. Tänk om jag gör fel val? Och kan jag då byta? Hur påverkar det mina studier? Hur kommer mina betyg se ut om jag väljer det här programmet istället för den? Kommer jag fortfarande kunna bli det jag vill?

Jag som niondeklassare kände ganska direkt när jag insåg att ”juste, jag ska ju välja gymnasium snart!” att det skulle bli rätt svårt. Hur ska jag veta klart och tydligt vad jag ska gå för program och vad jag vill bli när jag blir stor redan nu? Observera att jag skrev när jag blir stor, för jag anser verkligen inte att jag är tillräckligt stor för att veta vad jag ska bli. Det är liksom så otroligt svårt. Att det dessutom görs till en mycket större grej, ännu större än vad det redan är, gör helt enkelt att det blir lite väl ångestladdat och att så många drabbas av en aning beslutsångest.

Men okej, är det verkligen viktigt egentligen? Jag får själv lugna ner mig lite, blir så frustrerad av allt som heter gymnasier och val just nu. Missförstå mig inte, gymnasieval och vidareutveckling är enormt viktigt men ska vi inte vara otroligt tacksamma över att vi faktiskt får chansen att studera och utbilda oss? Den chansen får inte alla på femton bast runt om i världen och tack gode Gud att jag blev så lyckligt lottad.

Jag frågade min mamma häromdagen om det här med gymnasieval. Saken är den att det finns så många andra sätt att ta sig vidare på och nå dit man vill ändå. Jag menar, du kan komma in på högskolan med hjälp av högskoleprov, kvällskurser eller arbetserfarenhet också. Det finns så många sätt att ändå nå sina drömmar och mål även om det kanske tar lite längre tid. Så, vart vill jag komma med detta då? Well, först och främst, gymnasievalet är faktiskt inte en så big deal, egentligen. Visst, det är självklart ett större val än att välja glass på sommaren men precis som med allt annat kan man hitta vägar för att ändå komma dit man vill. Jag anser att det är viktigt att välja något som man själv tycker är kul, något som mellan Historia, Matte och Biologilektionerna kan ljusa upp en aning. Låt oss vara unga och ha kul! Gymnasievalet är så uppblossat och ångestladdat för att vi femtonåringar blir översvämmade av kataloger och människor som säger att det är det viktigaste valet i våra liv. Men jag får själv ta ett djupt andetag och inse att det går även om man kanske gör fel eller det inte går som man tänkt. In fact, man behöver faktiskt inte veta vad som ska betala räkningarna om 10 år redan nu. Vi får ta det lite som det kommer. Med entusiasm och driv kommer vi komma fram ändå, förr eller senare.

E l i n a

 

Continue Reading

Tjugosjunde dagen i Januari

Så surt..! Hade precis avslutat de sista meningarna på grovskrivningen och börjat rätta till lite fel på min krönika jag skriver i svenskan då lektionen slutade. Jag drog vant med fingrarna över mus-plattan och tryckte minst fem gånger på spara-knappen, precis som jag brukar för att vara 100% på att den sparas, innan jag stängde ner dokumentet. Inser då att jag måste skicka hem det till min egen dator och blir en aning stressad då mina klasskamrater börjat resa sig och sprida sig i korridoren utanför. Klickar upp mailen och ska som vanligt bifoga filen då det jobbiga inträffar. Jag inser att jag inte sparade ner den på datorn utan att den försvann någon annan stans, var vet jag dock inte… Så frustrerad, jag var ju typ klar med den och så är jag slarvig och ja, inte glad, inte glad. Måste kolla det där i morgon igen och se om jag kanske sparat den i någon mapp eller annat på datorn. Jag hade ju dock öppnat upp den från mailen så den låg ju inte på datorn sedan innan… Ajaa, det är väl bara för mig att skriva om den istället. Jag får lära mig av mina misstag,,, Jag = slarvmaja.

Åt för övrigt sushi idag, vilket var gott. Det var lite annorlunda men jag gillar det. Var typ första gången jag äter det på riktigt då jag tidigare bara smakat. Mys med goa’ classmates och rolig stund med prat.

Loves bild! Var tvungen att låna, mitt är det uppe i högra hörnet. Endast lax... Hehe! :)

Annars var det besök i simhallen som gällde idag. Ingen är ju särskilt bekväm med det där egentligen, vilket är mycket förstående i och med att vi lever i det samhälle vi lever i, men jag tyckte det gick helt okej. Jag är ganska så tacksam över att jag går på en skola där vi verkligen accepterar varandra för hur vi är och ser ut vilket jag tror fler kan hålla med mig om, det är väl det positiva i det negativa om jag får säga så.

Upplägget för det hela var simtest där vi skulle hämta en docka från botten, livrädda en kompis med boj och simma x antal meter med boj och friend. Tycker dock inte att det är okej av lärarna att säga att man måste hämta dockan och att man ändå ska försöka om man vet att man får panik av att vara under vatten eller så, dockan är ju även tung vilket gör det ännu mer skräckfyllt och läskigt. Det kändes väl lite sådär liksom, om man nu inte klarar av att vara under vatten. Det kändes även ganska respektlöst av lärare att sätta en sådan stor press på elever som ändå tycket att det är svårt och kanske får just panik av att vara i vatten eller liknande. Vet flera som tyckte det var jobbigt och jag blev så himla sur på läraren när hen inte hade tid att lyssna på vad man hade att säga. Hen hade ju mycket att göra men gällande sådant skulle det vara viktigt att få förklara. Flum men ja, så tycker jag.

Sen har jag prov i morgon, biologi aka genetik just nu. Intressant och hoppas på att det sitter. Är ju dock så surt om man pluggat riktigt mycket och att det sedan kommer någon typ megarandom/något annat’ som man inte har övat på men vi får hoppas att det inte är fallet. Har Eso-stuff med som jag ska på, kul. Är dock inte så peppad på i morgon, är trött liksom. Jaja, nu ska jag plugga det sista och sova snart så att jag är pigg tills imorgon. Fast vänta, klockan är bara 20 minuter över sju, ni fattar inte hur glad jag blev när jg glutta upp i ena hörnet av datorn. Ren lycka när man har tid,, okej, weird babbel, vi hörs senare, konstigt avslut, okej, en aning flum är bara mitt förnamn,,, aka Elina, okej, sluta nu,,, hej då! Kram

DSC_0698

Btw, vad anser ni om detta med simhalls-besök och så? Svårt,kul? Berätta gärna? :) Kramis igen!

/Elina

Continue Reading

Att våga sticka ut

Något jag ganska ofta funderar på är det här med skolan och om kläder. Hur man ska eller inte ska se ut. Märkeskläder, mycket eller lite smink, stil.  Men vet ni vad, tänk er hur mycket kläder och stil och allt det där faktiskt säger om en som person och att det är så sjukt vanliga att folk nuförtiden går runt i märkeskläder och flera lager smink. Om jag ska vara ärlig så tycker jag bara att det ser så, hmm, okej såhär. Varför ska en tröja bli dubbelt så dyr p.g.a ett litet märke? För det första tycker jag själv inte om det, det är inte skönt och för det andra tycker jag det är skumt att ens popularitet ska påverkas efter hurdan man ser ut. Varför kan man inte gå med andrahand, bara lite mascara eller vanliga h&m kläder utan att värderas mindre cool?

Jag tvivlar ganska ofta på mig själv när det gäller kläder och vågar inte alltid ha det jag skulle vilja ha på mig, jag är faktiskt riktigt svag ibland! Jag frågar mig själv ganska ofta varför jag inte klär mig precis som ”de coola tjejerna”! Varför har inte jag sådana tröjor  eller sådana brallor som många andra? Jag kom faktiskt fram till ett ganska vettigt svar till varför. Jag trivs inte i det, den enklaste sanningen är ju just denna! Jag tycker inte att det passar mig.

Det är så skumt att man blir mer eller mindre ”värd” p.g.a kläderna och stil överhuvudtaget. Jag erkänner att jag ofta tycker såhär om folk också, att om de har bra stil borde de vara snälla. Jag tycker inte det är snällt eller ens bra att jag gör så och ska hädan efter inte bygga upp något om någon innan jag vet vem han eller hon verkligen är. Det viktiga nu är då därför att tänka sig för innan, att ”jag ska inte döma utan förs lära känna personen!”. Tänk så är han eller hon kanske jättesnäll och bara för att du var lite för snabb och dömde ut personen missade du en chans att få en vän.

Det jag egentligen pratar om, vilket jag kom på nu, är att vi dömer folk utifrån utseende . Tänk såhär, kommer ni ihåg i lågstadiet då man snackade så mycket om kulor? Kattögon och jättar? Jag gjorde det i alla fall. Det konstiga var att hade man många kulor var man awsome medan de med bara 10 kulor eller mindre ansågs vara mindre ”braiga”. Man höll på så och dömde utifrån det och att det bara var det som gällde?  Sen kom en tid och man växte  ifrån det. Om jag ska vara ärlig så både vet jag av erfarenhet och av andra att man aldrig riktigt växer ifrån just den där lilla detaljen. att döma

Så för att alla ska få ha sin egen stil och faktiskt våga ta ut svängarna lite mer säger jag såhär: Du är super snygg i vad du än har på dig bara du går rak i ryggen och med ett leende på läpparna. Om du är glad blir andra glada och det kan ju faktiskt leda till att andra också vill sprida lite glädje runt sig och faktiskt erkänner att du ser riktigt vacker och sådär extra stilig ut! Gör det så kommer du känna att du inte bara är en i mängden utan att folk lägger märke till dig. Och vem vet, kanske den snygga killen också ser dig och blir helt störtkär.  Tänk vad mycket bra det kan leda till! Så, Go girl and do your own thing ‘cuse you are so freaking beautiful! 

En sak till, detta är mina åsikter om kläder och om varför jag vill ha min egna stil. Jag dissar inga andras stilar eller tycker att det är fel med något! Men det jag menar är att jag tycker att folk som vågar ha sin egen stil fullt ut är superstarka i sig själva, jag vill faktiskt också vara sån minsann. Japp det vill jag!

—————————————————————————–

Hej! Skrev denna för jag vet inte hur länge sedan. (20 mars 2014, lol) Tänkte att det kanske var dags att publicera den nu, så, varsågod! :) :)

-Elina

Continue Reading

Fem frågor, fem svar

Vad tycker du om…

– världen i allmänhet?  Oj, vad tycker jag? Jo men att världen är en mycket orättvis planet som människorna inte tar hand om. En värld där folk svälter, där det råder krig och där folk som lever i överflöd är så själviska. Sen finns det ju bra saker också men det tar vi någon annan gång! :)

– kärlek? Kärlek för mig är något mycket fint. Det visar att man hör ihop, det gör en trygg och det kan också vara något av det svåraste som finns… Kärlek är något alla behöver för att må bra, det är liksom lika viktigt som mat och sånt ju, för att man ska kunna leva menar jag.

– din skola? Min skola är väl som de flesta andra skolor i stan. Vi har bra lärare, är hyfsat skötsamma och jobbar i en ganska bra arbetsmiljö. Enda skillnaden är ju den att jag går i en musikprofil  och att jag därför har lite mer musik en andra skolor och elever. Min skola är bra, jag trivs men ett minsus kan väl vara att vi i sjuan inte har lärt känna de i de äldre klasserna på hela året, jag har inte gjort det iallafall.

– smink? Jag tycker att smink är tjaa, lite överdrivet nu för tiden. Om du inte har något ”fel” på din hy ska du ju inte använda t.ex foundation bara för att ”alla andra har”, jag lovar, ”alla andra” har inte det. Smink har för mig blivit lite av en sak som hänger ihop med grupptryck bara så att ni vet. Jag brukar iallafall dagligen endast använda mascara för att göra mina ögon mer tydliga under mina briller. 

– att folk svär? Bara att, skit på er! Inte trevligt att så många i vårt samhälle svär idag, det har liksom blivit något normalt… Jag själv använder inte svordomar.

______________________________________________________

Skriv gärna fler frågor i kommentarsfältet som ni vill höra mina svar och åsikter på tills nästa gång! Puss på er!

Continue Reading

Drömmar

Drömmar! En sak som spelar mycket roll i våra liv, ärligt! Vi drömmer om vad vi ska bli när vi blir stora, om drömkillen och om att ha massor med pengar och ärligt tycker jag att det är riktigt bra att drömmar! Drömmar & Önskningar får en att längta och blicka framåt. Kämpa för att komma någonstans, för att känna den feelingen måste man veta vad man vill. Man bygger upp mål baserade på ens drömmar. Man kommer framåt eftersom man vet vad man vill p.g.a drömmarna. DRÖMMAR är faktiskt viktiga. Det är inte bara något man gör på natten. Folk lägger värde i det och kan ha tusen drömmar som man vill uppnå. Jag har redan sagt min åsikt om detta. Jag tycker att människor med drömmar som de vill tala om är riktiga goingar. Det är kul och man kan hjälpas åt att uppnå dem. Leka lite ”goda fen” som kommer och uppfyller allt!

006

Det jag vill ha sagt med detta är att alla näst intill måste, och då menar jag måste, ha drömmar för att kunna komma någonstans i livet. Va inte rädd för att berätta om dem vare sig det är att bli känd genom bloggandet eller bli bibliotekarie på något mysigt ställe i Småland. Sjunga opera, få en ny mobil eller att bli självaste superman! Våga stå för vad du vill! För dina mål! För dina drömmar! Go girl och var dig själ och inte hon eller hon!

Continue Reading

Olika bloggar

När jag kollar runt på lite bloggar så där till vardags slår det mig ofta att många bloggare bloggar om hästar. Jaha! Jag är ingen häst människa som läser hästbloggar, jag är inte någon som rider och som är särskilt intresserad av detta med ridsport. Jag tror att vi alla någon gång klickat in till en blogg och insett att detta var en hästblogg. Varför är då så många bloggare hästbloggare? Marsvinsbloggare eller snigelbloggare, varför är det inte lika vanligt?

Modebloggar då, det är ju också jättevanligt. Jag tycker att dessa bloggar är roligare p.g.a att de har mer skillnader mellan sig. En hästbloggare bloggar om hästar och enligt mig är det nästan igen skillnad från häst till häst. Modebloggare har däremot alla sin egen stil och är därför mer varierande.

Sen har vi livsstilsbloggar som också de är vanliga. Dessa handlar helt enkelt om vardagslivet och om livet i allmänhet. Jag tycker att de är de roligaste att läsa. Där finns det saker jag förstår, åsikter om sånt jag kan och känner till och inte om hur man skor en häst på bästa sätt.

Pysselbloggar, fotobloggar, vintagebloggar, simbloggar, nyhetsbloggar och sportbloggar. Det finns sjukt många olika genrer inom bloggning och jag tog bara upp några jag stött på genom tiden.. Vissa mer seriösa än andra. Några roliga, några tråkiga.

Självklart är detta mina åsikter och ni kan ha helt andra. Jag tror att jag tycker på detta viset för att jag inte är så inkluderad i alla bitar. Häst t.ex, har aldrig tagit ridlektioner och vet därför inte så mycket. Mode måste man ju vara lite mer medveten om men min stil är ganska annorlunda än de flesta modebloggars stilar och är därför inte så beroende. Livet är alltid kul att läsa om, om hur andra gör för att klara av det. Åsikter som gör att jag tänker på ett annat sätt. Tankar som förändrar. Mina åsikter om detta är mina, inte dina. Kom ihåg det!

Continue Reading