Vi måste hjälpas åt

Somliga vet, andra inte, alla vet inte allt men  ingen vet inget. Vi har alla någon åsikt, en tanke och vi vet vad det handlar om. Kränkningar, dagliga  saker som gör människor illa. Alla har erfarenheter, alla…

Varför är det här då en del av ett barns vardag, den gnagande känslan över att gå till skolan och veta vad som ska hända. Att behöva vara rädd i skolan för de som ska va’ ens klasskamrater. Gömma sig på toaletten under rasten, må dåligt och få kommentarer som gör att självförtroendet sjunker något så sjukt! Vi tänker inte på vad konsekvensermna kan bli av att såra vänner, vissa saker kan vi självklart ställa tillrätta men ärren finns nalltid kvar. Varför ska då vissa människor råka ut för detta och andra inte? Varför måste vissa människor behandlas som ingenting och andra ses som ”gudar”? Vad är det som gör att det blir så, vem bestämmer liksom?

Jag fattar inte! Varför är det denna värklighet vi  lever i? Det är helt sjukt att det kan gå så långt somatt folk häldre vill ta sitt liv än att leva med detta? Det ända jag kan säga är att detta inte är tillåtet, att  det kallas mobbning och att vi måste hjälpas åt att kunna säga nej, utrota!

wpid-20130516_162433.jpg

*Jag önska att man någon gång i framtiden kan säga ”kommer ni ihåg när det fanns mobbning?”*

fler inlägg...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *