Hon och Han

Jobbintervju, kaffe och Han. Det var egentligen så allt hade börjat. Fas ett. Hon på jobbintervju, klick, Hon och Han, kaffe. Det hela var en aning naivt, det visste Hon, men ändå, man drunknar ju i allt som är njutbart. Det fortsätter så ett tag, Hon och Han, klickar, kaffe med blickar så otroligt sköna och behagliga.

Sedan middag, mat och vin. Fas två. Hon minns denna delen som den bästa, med fjärilar i magen,rosiga kinder och skrattande munnar, den ena målad röd, fördrev Hon och Han långa kvällar på finrestaurang i en annan stad. Han sa att Hon var fin, att Hon var läcker, förtjusande och grann, praktfull, storslagen och tilldragen. Hon fick presenter och Han sa att Han inte längre var ensam. Varma kyssar, svettiga kroppar och vacker skönhet. En telefon ringer, en flyktig blick slängs iväg. Fas tre, klara, färdiga, gå.

Hon går snabbt genom korridoren och fram till hissen. Resväskan rullar lätt på golvet. Med en kvick rörelse har Hon tryckt på hissknappen och ovanför dörrarna ser Hon hur den närmar sig. Plan fyra står med en stor siffra, dörrarna öppnas och Hon kliver in. Entréplan. Hon viskar tyst för sig själv, ”Det här kommer bli så kul!”.

Hon och Han träffas igen. Hon tänker: Frihet, fri som en fågel. Han: Illamående.

Fas fyra. Han tar ett djupt andetag innan Han hoppar. Det är ganska långt ner och Han börjar nästan bli en aning orolig innan det kalla blå tar emot och omsluter honom. Han tittar upp. Där står hon, denna vackra skapelse, så vackert formar och försöker mellan skratten att säga något. Han ler och skrattar Han med, men Han kan bara urskilja enstaka ord av vad hon säger. Sedan hoppar hon, hon skriker av förtjusning innan det kalla blå också omsluter henne. Blöta, sammetslena läppar möter varandra, med smak av annorlunda.

Kärlek, fas fem. Hon dråsar ner i en av fåtöljerna i rummet. Äkta. Äkta kärlek. Varm, lustfylld, stark. Hennes trötta huvud drunknar i tankar och Hon svävar bort. Djup, hållbar, trygg. HAN. Det pirrar till i magen och Hon blir varm, en känsla, som glödande kol. Kärlek, så ständig och ömsesidig. Hon suckar. En sådan där suck som man gör i filmer, en lättnadssuck men mer bekväm och speciellt. Hon öppnar ögonen och ler fånigt när Han kommer in i rummet och precis som Hon, trillar ner i en fåtölj. Han lägger handen på hennes ben. Hon har haft en sådan tur, en sådan tur som träffat en sådan underbar som Han. Hans vackra, tindrande ögon, Hans skratt och sättet Han talar och trollbinder henne. ”Åh.”

Han säger något nu, reser sig upp. Hans telefon ringer. Han går ut för att svara. Hon sitter kvar. Värmen från Hans hand också.

Sedan död, ren död. Inte död som i individ, utan död som i relation. Denna död är däremot inte som vanlig död, denna död är så fruktansvärd, så hemsk. Anledningen till döden då? Den, den är så ruskigt fasansfull, smärtsam, att den inte ens ska nämnas.

Därför avslutar jag nu, jag som i Hon. Jag som i den skrattande, med röda läppar och fjärilar i magen. Jag som i grann, utan att  veta. Jag blev gjord till åtlöje. Som om jag var ett spektakel. Något som egentligen inte hade något syfte. Jag blev gjord till ingenting, ingenting och död.

Elina 2015-09-18


Här kommer min, något försenade, novell som jag lovade att publicera. Jag vet inte vad jag tycker ärligt talat om den längre. Kan nu, bara två månader efteråt inse att jag kanske skulle formulerat mig på annorlunda sätt etc, men det får ni avgöra. Vad tycker ni om den? Vad betyder den? Gillar att höra era tankar bara helt enkelt, skriv en kommentar om det skulle vara något som var intressant och inte allt för tidskrävande. Kram, imorrn är det advent… Puss

/Elina

fler inlägg...

2 kommentarer

  1. Alltså, aldrig funderat på att bli författare? Hehe, den var ju jättefin! Du sätter ord på känslor och omgivningar o.s.v. jättebra, haha! Vi får ses snart förresten, kram på dig!

    1. Men åh, Agnes tack! Har tänkt tanken faktiskt, tycker det är kul att skriva och så liksom, men vi får se hur det går med det,, haha. Du skulle ha sagt något idag, såg ju inte att du skrivit. Men ja, vi borde ses tycker jag med. Ta en fika och prata igenom livet kanske? Vi får höras av! Kramis!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *