ett stycke liv som vill ha lov

Hej fina! Det var ett tag sedan, som det ju brukar vara. Jag går iallafall på lov snart. Har haft två hektiska veckor och lite sjukdom på det, känner att det blir fetttt med lov alltså. Jag har förvisso en svensuppsats kvar att skriva, inlämning söndag, och den är svår och stor och inte alls något som jag kan. Det är en utredande text och alldeles för torrt för mig, halkar bara in på det skönlitterära när jag ska förklara, måste sätta mig ner och göra det där i helgen alltså.

Har gjort ett radioreportage med min skrivandekompanion Kia, om proteinpulver, fråga inte varför vi valde det ämnet, men det turned out pretty well om jag får säga det själv. Har skrivit ett prov i naturkunskap utan att ha någon koll alls och missat ett seminarium ang. Gran Torino (skum film) när jag var hemma. Har skrivit ett reportage också ju, kanske lägger upp här någon gång.

Ikväll ska jag iallafall på inflyttningsfest, Marlisebæ har flyttat och det kommer bli härligt. I veckan åker jag iväg till Dmark, som alla år tidigare. Älskar att bara göra ingeting alls där, i år följer till på köpet mormor och morfar med, det blir härligt!

Okok, det var allt för mig just nu. Nu ska jag formulera en inledning ang. hjältar under antiken och medeltiden. //Nej jag har knappt börjat!//Ja tack jag tar gärna emot hjälp!//

puss och kram

Continue Reading

Paulina: “Det sämsta med att flytta hemifrån är att man måste städa själv”

Jag suckar när videosamtalet för tredje gången avbryts. “Dålig nätverksanslutnig” lyder texen på skärmen. Jag lägger på och ringer upp igen. Paulina, lika gammal som jag och min partner i crime, har flyttat 40 mil ifrån mig för att studera och jag frågar henne vad, när, varför och hur.

När hon dyker upp på andra sidan skärmen lyser hennes ansikte upp i ett glatt “hej”. Jag vinkar tillbaka och ler jag med, innerligt önskade att internetuppkopplingen inte ska försvinna denna gång. I bakgrunden syns hennes lägenhet, på väggen hänger tavlor på henne i balettskor.

-Jag flyttade till Lund för att uppnå mina drömmar. För att utvecklas som dansare och bli ännu bättre så att jag kan fortsätta med dans på högre nivå efter gymnasiet.

Paulina har sedan barnsben dansat balett och när en spetsutbildning i dans på Lunds dans- och musikalgymnasium kom på tal för ungefär två år sedan med erbjudanden som, utöver balett, jazz, modern dans, streetdance, tåspets, stepp och contemporary var det väldigt frestande.

-Det var ett väldigt svårt beslut eftersom jag inte visste om det var rätt val att göra eller inte. Jag hade skuggat en elev där när jag gick höstterminen i nian men att gå där skulle betyda att jag behövde flytta. Jag visste inte hur det gick till att bo ensam, hur man skulle sköta allt och hur man tog hand om sig själv på riktigt utan varken föräldrar eller syskon. Jag frågade hela tiden mig själv om det verkligen var den rätta skolan för mig, om jag skulle trivas och om de rätt nivå på dansen. Det var många frågor som snurrade i mitt huvud.

Under sommaren 2016 gick iallafall flyttlasset. En bilresa på 4 timmar från utkanten av Linköping till ett fint område bara några minuter från Lunds innerstad. Paulina berättar hur härligt det var att ställa in sina grejer i skåpen och att lägga besticken i kökslådan, om hur man, första kvällen i lägenheten, bara längtade till familjen skulle åka och man skulle få börja hålla eget.

Det finns runt 600 program i Sverige som har riksintag. Däribland är estetiska inriktningar och olika spetsutbildningar majoritet. För många innebär det att en dröm kan gå i uppfyllelse, precis som för Paulina, men med det medföljer ofta lång pendling eller flytt.

– Inriktningen var definitivt värd flytten, gud ja, jag stormtrivs och jag har utvecklats massa inom dansen precis som jag ville. Dessutom är det är inte bara jag som har flyttat från sin hemort för att gå på skolan vilket är skönt. Man är liksom inte ensam om det och många kan relatera och känna igen sig i det.

Vi svenskar är yngst i EU med att flytta hemifrån. Snittåldern ligger på 19,6 år och det är som sagt ganska många som flyttar när de börjar gymnasiet. Jag undrar om hon behövt växa upp tidigare, hon svarar att hon inte räknade med det när hon flyttade men att man nog gjorde det, men på ett annat sätt. Hon förklarar att hon växt som person och fått en starkare karaktär.

-Man lär sig ta ansvar också. För mig var det här med eget ansvar en process som tog ett tag. Du kan liksom inte allting från början utan du lär dig med tiden. Jag ringer däremot inte något elbolag eller sådär. Mina föräldrar äger lägenheten så de fixar allt med el, vatten och försäkringar då jag är minderårig.

-När det gäller ekonomi och sådär får jag precis som alla andra studiebidraget. Utöver det får jag veckopeng från mina föräldrar. Det går till mat, toalettpapper, tvättmedel och alla småsaker som annars är en självklarhet om man bor hemma. Det är något föräldrar alltid betalar, vilket det är för mig nu med, bara att jag får köpa det själv, avslutar hon.

Videosamtalet börjar lida mot sitt slut. Hon ska laga mat och jag ska iväg med familjen. Innan vi säger puss och kram och hej då frågar jag henne vad det sämsta respektive bästa med att flytta hemifrån för att studera är. Och såklart, blev det som hon tänkt sig?

“När man ska plugga kan man inte be pappa om hjälp på samma sätt som när man bodde hemma.”

-Det sämsta måste nog ändå vara att jag måste städa själv, bubblar hon av skratt. Nej, jag skojade. Absolut sämsta är att man får så mycket ensamtid. Det kan vara kul till en viss del men eftersom man bor ensam, inte inneboende eller med en kompis, får man efter ett tag hemlängtan. Man längtar efter familjen och vännerna hemma i Linkan. Det som är skönt nu däremot, till tvåan, är att man har lärt känna sina vänner här bättre så man kan sova över på vanliga skoldagar och sådär så man inte är så ensam. Man har liksom ingen att säga godnatt eller godmorgon till, ingen att äta frukost eller kvällsmat med. När man ska plugga kan man inte be pappa om hjälp på samma sätt som man kunde när man bodde hemma. Det är det sämsta. Det bästa är som sagt att jag har fått växa som person och lärt mig ta ansvar, sen är det faktiskt rätt kul också. Göra lite som man vill liksom, fnissar hon och gestikulerar stort med handen.

-Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte att det skulle bli innan flytten. Jag var mest nervös inför hela grejen. Först tänkte jag att “åh vad skönt att bo ensam”, det var något nytt och spännande. Nu ett år senare, med facit i hand, så trivs jag. Jag går en väldigt bra utbildning, jag har vänner jag tycker om och att flytta och bo ensam har hittills varit en stor lärdom. Jag ångrar inte mitt val att flytta hit, det är det modigaste jag gjort och jag är stolt att jag gjorde det!

Puss och kram och hej då! *klick*


Ett reportage jag skrev för ett tag sedan om min fina vän Paulina i skrivandekursen jag går. Lite av en utmaning men jag är nöjd med resultatet. Få se hur jag känner om ett halvår! :) kram

Continue Reading