jag skrev en sak i torsdags förra veckan

Hej vänner!

Som ni vet, eller inte vet, minns ej om jag sagt det men jag går skrivande som individuellt val i år. Hur fett är inte det förresten?? Vi har haft x antal lektioner och jag måste nog erkänna att jag i början hade lite smått panne över kursen. Var så himla rädd att alla skulle döma en och att alla andra var så mycket bättre. Man skulle säga något kort om sig själv och alla sa typ ”jag gillar att läsa”, ”jag gillar att skriva”. Fattar ni paniken som växte inom mig, alltså sure jag tycker det är lite roligt att skriva [no shit sherlock du valde skrivande som IV hallÅ!] och sådär men jag läser sällan och är nog inte så bra i jämförelse och jada jada. Ni vet hur man blir ibland. Nu har jag iallafall lugnat ner mig en smula och tänkte till och med vara så modig att dela med mig av ett alster, en avkomma från kursen.

Uppgiften var ”skriv om personen som har detta i sin handväska.” Såhär tolkade jag det,,,

Glittrigt drömmande men med smak av oro. Som prinsessa med färgsprakande inre. Fri fast fast i mönster.

Regnet öser ner när hon går ut ur porten. Det är kallt och vinden tar tag i den gula kappan hon virat om sig. Hon funderar ett ögonblick på att hon borde tagit med sig ett paraply men bestämmer sig för att det får funka utan. Hon ska ju trots allt bara ett kvarter bort, till studion, och lite regn har ju aldrig skadat någon.

Busshållplatsen ekar tom när hon närmar sig. Klockan visar “precis missat bussen” och med andan i halsen slår hon sig ner på bänken inne i kuren. Eller okej, först får en plastpåsen, som tidigare tillhört fyra äpplen, prydligt träda i kraft. En slags ogenomtränglig trygghet. Sittunderlag som det så fint heter i folkmun.

Bussen kommer. De röda klackarna tar ett lätt kliv upp och dörrarna stängs.

Hux flux befinner hon sig mitt i slagfältet. Hon hade inte tänkt sig detta. Är det det blöta? Det frasiga från jackorna eller snoriga näsor? En sväng och plötsligt är hon en av de andra, äcklig och så himla tillfreds. Snabbt plockar hon upp handspriten ur väskan. Magen värker igen.

På nästa hållplats går hon av. Regnet öser ner. Hon blir blöt men det har ju aldrig skadat någon.

Continue Reading

RE:blog //gymnasievalet//

I början av förra året skrev jag en så kallad krönika ang. gymnasievalet och hetsen och jada jada  som jag publicerade här. Jag tänkte ta upp den igen, då jag vet att gymnaisevalet i största synnerhet är aktuellt för några av er då jag fortfarande, och då jag, såhär en termin in i gymnasielivet, är av samma åsikt som då.


G Y M N A S I E V A L E T

k r ö n i k a

ϕ

Livet är en enda lång rad av val. Eller kanske snarare, livet är val. Jag menar, vad vi än gör så kan vi ofta välja om vi ska göra något eller inte. Vi kan välja vad vi ska äta, vilka kläder vi ska klä oss i eller vart vi ska bo. Betydelsefulla val eller sådana som egentligen inte spelar så stor roll. Val och valmöjligheter. Orsaker och konsekvenser.

Redan som barn får vi chansen att välja. Jag minns hur svårt det var att välja glass i mataffären på somrarna och hur sur jag blev om min syster valde en mycket godare glass än jag efter att jag smakat hennes.

Val i allmänhet är svåra men gymnasievalet i synnerhet är nog lite extra svårt. Det är troligtvis det allra första val vi får göra som egentligen får några större konsekvenser. Jag menar, att välja glass är ju inte sådär jättestort val i jämförelse och innan har vi heller inte kunnat bestämma så mycket över vad vi vill gällande skolgång och framtid. Jag kan väl säga att jag känner mig aningens exalterad men också rädd över valet. Tänk om jag gör fel val? Och kan jag då byta? Hur påverkar det mina studier? Hur kommer mina betyg se ut om jag väljer det här programmet istället för den? Kommer jag fortfarande kunna bli det jag vill?

Jag som niondeklassare kände ganska direkt när jag insåg att ”juste, jag ska ju välja gymnasium snart!” att det skulle bli rätt svårt. Hur ska jag veta klart och tydligt vad jag ska gå för program och vad jag vill bli när jag blir stor redan nu? Observera att jag skrev när jag blir stor, för jag anser verkligen inte att jag är tillräckligt stor för att veta vad jag ska bli. Det är liksom så otroligt svårt. Att det dessutom görs till en mycket större grej, ännu större än vad det redan är, gör helt enkelt att det blir lite väl ångestladdat och att så många drabbas av en aning beslutsångest.

Men okej, är det verkligen viktigt egentligen? Jag får själv lugna ner mig lite, blir så frustrerad av allt som heter gymnasier och val just nu. Missförstå mig inte, gymnasieval och vidareutveckling är enormt viktigt men ska vi inte vara otroligt tacksamma över att vi faktiskt får chansen att studera och utbilda oss? Den chansen får inte alla på femton bast runt om i världen och tack gode Gud att jag blev så lyckligt lottad.

Jag frågade min mamma häromdagen om det här med gymnasieval. Saken är den att det finns så många andra sätt att ta sig vidare på och nå dit man vill ändå. Jag menar, du kan komma in på högskolan med hjälp av högskoleprov, kvällskurser eller arbetserfarenhet också. Det finns så många sätt att ändå nå sina drömmar och mål även om det kanske tar lite längre tid. Så, vart vill jag komma med detta då? Well, först och främst, gymnasievalet är faktiskt inte en så big deal, egentligen. Visst, det är självklart ett större val än att välja glass på sommaren men precis som med allt annat kan man hitta vägar för att ändå komma dit man vill. Jag anser att det är viktigt att välja något som man själv tycker är kul, något som mellan Historia, Matte och Biologilektionerna kan ljusa upp en aning. Låt oss vara unga och ha kul! Gymnasievalet är så uppblossat och ångestladdat för att vi femtonåringar blir översvämmade av kataloger och människor som säger att det är det viktigaste valet i våra liv. Men jag får själv ta ett djupt andetag och inse att det går även om man kanske gör fel eller det inte går som man tänkt. In fact, man behöver faktiskt inte veta vad som ska betala räkningarna om 10 år redan nu. Vi får ta det lite som det kommer. Med entusiasm och driv kommer vi komma fram ändå, förr eller senare.


Ja, jo, så så tycker jag… Känner fortfarande att detta är det bästa, att välja något som gör att pluggandet blir något lättare att gå igenom, att ha något som ni faktiskt tycker är kul och kan se fram emot när ni går till skolan, för mig blev det musiken. Jag menar inte att det inte är viktigt att plugga, för självklart är det det, men å andra sidan kan man faktiskt läsa vidare på komvux eller ta sig in på vidareutbildningar på andra sätt. Det viktigaste för mig, och det jag råder dig till, är att välja något som inte gör att den tiden som du går gymnasiet, som är en tid av förändring och lära-känna-sig-själv-time, blir svårare och jobbigare än vad den redan är. Ta inte vatten över huvudet och känn inte att du redan måste veta vad du ska bli när du blir stor. Välj inte natur bara för att du ska ha så många valmöjligheter som möjligt senare. Jag tillexempel, jag kan få nästan samma behörighet som en som läser natur om jag lägger till rätt kurser i mitt program. Det går alltid att lösa, det viktigaste är att må bra !  Summan av kardemumman är ändå att välja det du vill, det du verkligen vill och kommer vilja gå i tre år till, det du mår bra av ! puss på dig

Continue Reading

Hon och Han

Jobbintervju, kaffe och Han. Det var egentligen så allt hade börjat. Fas ett. Hon på jobbintervju, klick, Hon och Han, kaffe. Det hela var en aning naivt, det visste Hon, men ändå, man drunknar ju i allt som är njutbart. Det fortsätter så ett tag, Hon och Han, klickar, kaffe med blickar så otroligt sköna och behagliga.

Sedan middag, mat och vin. Fas två. Hon minns denna delen som den bästa, med fjärilar i magen,rosiga kinder och skrattande munnar, den ena målad röd, fördrev Hon och Han långa kvällar på finrestaurang i en annan stad. Han sa att Hon var fin, att Hon var läcker, förtjusande och grann, praktfull, storslagen och tilldragen. Hon fick presenter och Han sa att Han inte längre var ensam. Varma kyssar, svettiga kroppar och vacker skönhet. En telefon ringer, en flyktig blick slängs iväg. Fas tre, klara, färdiga, gå.

Hon går snabbt genom korridoren och fram till hissen. Resväskan rullar lätt på golvet. Med en kvick rörelse har Hon tryckt på hissknappen och ovanför dörrarna ser Hon hur den närmar sig. Plan fyra står med en stor siffra, dörrarna öppnas och Hon kliver in. Entréplan. Hon viskar tyst för sig själv, ”Det här kommer bli så kul!”.

Hon och Han träffas igen. Hon tänker: Frihet, fri som en fågel. Han: Illamående.

Fas fyra. Han tar ett djupt andetag innan Han hoppar. Det är ganska långt ner och Han börjar nästan bli en aning orolig innan det kalla blå tar emot och omsluter honom. Han tittar upp. Där står hon, denna vackra skapelse, så vackert formar och försöker mellan skratten att säga något. Han ler och skrattar Han med, men Han kan bara urskilja enstaka ord av vad hon säger. Sedan hoppar hon, hon skriker av förtjusning innan det kalla blå också omsluter henne. Blöta, sammetslena läppar möter varandra, med smak av annorlunda.

Kärlek, fas fem. Hon dråsar ner i en av fåtöljerna i rummet. Äkta. Äkta kärlek. Varm, lustfylld, stark. Hennes trötta huvud drunknar i tankar och Hon svävar bort. Djup, hållbar, trygg. HAN. Det pirrar till i magen och Hon blir varm, en känsla, som glödande kol. Kärlek, så ständig och ömsesidig. Hon suckar. En sådan där suck som man gör i filmer, en lättnadssuck men mer bekväm och speciellt. Hon öppnar ögonen och ler fånigt när Han kommer in i rummet och precis som Hon, trillar ner i en fåtölj. Han lägger handen på hennes ben. Hon har haft en sådan tur, en sådan tur som träffat en sådan underbar som Han. Hans vackra, tindrande ögon, Hans skratt och sättet Han talar och trollbinder henne. ”Åh.”

Han säger något nu, reser sig upp. Hans telefon ringer. Han går ut för att svara. Hon sitter kvar. Värmen från Hans hand också.

Sedan död, ren död. Inte död som i individ, utan död som i relation. Denna död är däremot inte som vanlig död, denna död är så fruktansvärd, så hemsk. Anledningen till döden då? Den, den är så ruskigt fasansfull, smärtsam, att den inte ens ska nämnas.

Därför avslutar jag nu, jag som i Hon. Jag som i den skrattande, med röda läppar och fjärilar i magen. Jag som i grann, utan att  veta. Jag blev gjord till åtlöje. Som om jag var ett spektakel. Något som egentligen inte hade något syfte. Jag blev gjord till ingenting, ingenting och död.

Elina 2015-09-18


Här kommer min, något försenade, novell som jag lovade att publicera. Jag vet inte vad jag tycker ärligt talat om den längre. Kan nu, bara två månader efteråt inse att jag kanske skulle formulerat mig på annorlunda sätt etc, men det får ni avgöra. Vad tycker ni om den? Vad betyder den? Gillar att höra era tankar bara helt enkelt, skriv en kommentar om det skulle vara något som var intressant och inte allt för tidskrävande. Kram, imorrn är det advent… Puss

/Elina

Continue Reading