Olika bloggar

När jag kollar runt på lite bloggar så där till vardags slår det mig ofta att många bloggare bloggar om hästar. Jaha! Jag är ingen häst människa som läser hästbloggar, jag är inte någon som rider och som är särskilt intresserad av detta med ridsport. Jag tror att vi alla någon gång klickat in till en blogg och insett att detta var en hästblogg. Varför är då så många bloggare hästbloggare? Marsvinsbloggare eller snigelbloggare, varför är det inte lika vanligt?

Modebloggar då, det är ju också jättevanligt. Jag tycker att dessa bloggar är roligare p.g.a att de har mer skillnader mellan sig. En hästbloggare bloggar om hästar och enligt mig är det nästan igen skillnad från häst till häst. Modebloggare har däremot alla sin egen stil och är därför mer varierande.

Sen har vi livsstilsbloggar som också de är vanliga. Dessa handlar helt enkelt om vardagslivet och om livet i allmänhet. Jag tycker att de är de roligaste att läsa. Där finns det saker jag förstår, åsikter om sånt jag kan och känner till och inte om hur man skor en häst på bästa sätt.

Pysselbloggar, fotobloggar, vintagebloggar, simbloggar, nyhetsbloggar och sportbloggar. Det finns sjukt många olika genrer inom bloggning och jag tog bara upp några jag stött på genom tiden.. Vissa mer seriösa än andra. Några roliga, några tråkiga.

Självklart är detta mina åsikter och ni kan ha helt andra. Jag tror att jag tycker på detta viset för att jag inte är så inkluderad i alla bitar. Häst t.ex, har aldrig tagit ridlektioner och vet därför inte så mycket. Mode måste man ju vara lite mer medveten om men min stil är ganska annorlunda än de flesta modebloggars stilar och är därför inte så beroende. Livet är alltid kul att läsa om, om hur andra gör för att klara av det. Åsikter som gör att jag tänker på ett annat sätt. Tankar som förändrar. Mina åsikter om detta är mina, inte dina. Kom ihåg det!

Continue Reading

Varför bry sig?

Ni vet den där känslan av att komma tillbaka till något man lämnat, att minnas något man nästan glömt? Att bli kallad något så otrevligt och som sänker självförtroendet till  noll, av någon som är så irriterande, som bryr sig för mycket om andras liv, om andras misstag? Egentligen tycker jag bara det är så blää, varför bry sig liksom? Jag vet inte om ni varit med om det, att någon kommenterar dina misstag hela tiden och verkligen försöker anstränga sig för att trycka ner dig? Jag vet inte men jag har det och jag tror, många med mig har det! Så, varför är detta då något så normalt och accepterat? Jag kan ibland känna att människorna som ser, som är runt omkring inte gör något, lärare, kompisar och andra!

029

”Om du pratar bakom min rygg betyder det att jag är längre fram än du, om du kommenterar mitt liv betyder det bara att mitt liv är mer intressant än ditt. Fortsätt du med att påpeka och reta dig på allt så lever jag mitt liv så länge…”

Continue Reading

Allt är möjligt…

…men utan vilja är det svårt! Det räcker helt enkelt med talang för att komma långt. Du måste helt enkelt bestämma dig för att du vill det. Allt är möjligt, helt klart men man måste ju ha en tanke med det, vad vill jag liksom! Man kan inte bara säga att ”jomen, jag har talang så därför kommer jag klara det!”. Ja, visst! Jag säger inte att man inte behöver talang för det gör man, utan jag menar att man faktiskt måste vilja det också!

Jag spelar trumpet och har gjort det sen första klass. Min lärare säger att jag är bra och att jag borde utnyttja det, sure!  Men jag menar, jag tycker inte det är så kul att spela längre och har helt enkelt tappat suget lite. Jag tycker inte att det är lika kul och kommer ofta med undanflykter för att inte behöva öva när mamma eller pappa säger att jag ska. Jag har just nu stått på ett och samma ställe ett tag. Jag utvecklar inte mitt spelande men sjunker inte , men eftersom jag inte tycker det är så kul längre så går  det inte framåt, jag har helt enkelt igen vilja. Tanken slog mig faktiskt förut, jag kanske inte vill komma längre, jag kanske tycker att det är helt OK att vara kvar på denna nivån, denna level!

014

Continue Reading

Vi måste hjälpas åt

Somliga vet, andra inte, alla vet inte allt men  ingen vet inget. Vi har alla någon åsikt, en tanke och vi vet vad det handlar om. Kränkningar, dagliga  saker som gör människor illa. Alla har erfarenheter, alla…

Varför är det här då en del av ett barns vardag, den gnagande känslan över att gå till skolan och veta vad som ska hända. Att behöva vara rädd i skolan för de som ska va’ ens klasskamrater. Gömma sig på toaletten under rasten, må dåligt och få kommentarer som gör att självförtroendet sjunker något så sjukt! Vi tänker inte på vad konsekvensermna kan bli av att såra vänner, vissa saker kan vi självklart ställa tillrätta men ärren finns nalltid kvar. Varför ska då vissa människor råka ut för detta och andra inte? Varför måste vissa människor behandlas som ingenting och andra ses som ”gudar”? Vad är det som gör att det blir så, vem bestämmer liksom?

Jag fattar inte! Varför är det denna värklighet vi  lever i? Det är helt sjukt att det kan gå så långt somatt folk häldre vill ta sitt liv än att leva med detta? Det ända jag kan säga är att detta inte är tillåtet, att  det kallas mobbning och att vi måste hjälpas åt att kunna säga nej, utrota!

wpid-20130516_162433.jpg

*Jag önska att man någon gång i framtiden kan säga ”kommer ni ihåg när det fanns mobbning?”*

Continue Reading

Vad ska man säga

Hej!

Just nu är det så sjukt mycket, läxor hit prov dit. Idag hade jag två prov, imorgon två till plus att jag inte kommer hem på hela dagen imorgon. Trumpet och orkester… Kom just ner från en stunds pluggande. Eller ja, jag ljuger, ska jag vara ärlig har jag bara legat i sängen, tänt ett ljus och suttit och stirrat in i lågan istället för att plugga. ”Geografiprov is da next for mi!”

 

017

 

Jag förstår ärligt talat inte hur mina lärare tänker. ”Jamen du ska bara kunna allt det där om klimat och sen ska du kunna resonera och sen ska du kunna förklara och sen ska….” Ärligt! Jag fattar inte hur de tänker!  Vi har ju inte ens gått igenom någon bra ”studietekniksstrategi sak”. Jamen det kan du Elina NEJ! (förlåt men jag gillar inte mina lärare just nu, varförliksom sista veckan innan betygen och alllt?) Kram och trevlig pluggtimma!

Todelu!

Continue Reading

Vart jag vill komma med min blogg

Vart vill jag komma med min blogg? Vill jag ha 4 läsare per dag, en kommentar i månaden, vill jag det?

Jag vet att det är jättesvårt att bli lika stor som t.ex Nellie eller Clara. De har kämpat länge och håller igång hela tiden. Mitt mål är inte att ha lika många läsare som de, mitt mål är något som jag själv trodde var mycket enkelt att uppnå. Jag trodde att ”ja,men man bloggar lite per dag. Får tusen läsare och sen är man känd!” På alla sätt är det supersvårt. Att få tusen läsare är kanske jättemycket för vissa men superlite för andra. För mig är det mycket! Sen måste man kämpa, prioritera och hitta tid för bloggningen. Speciellt när skolan finns och det börjar närma sig jul och terminsslut, då kan det tjocka ihop på riktigt. Sen krävs det ju mycket tills man kan bli känd på sin blogg. Och jag tror inte att det är så enkelt att bli känd på sin blogg heller.

Så varför bloggar jag? För att jag tycker det är kul såklart! Vart vill jag komma med bloggen då? Långt, men det räcker med att jag får respons tillbaka, att jag förstår att ”jamen, folk läser faktiskt min blogg! Det gör de!”

image

Continue Reading

Om att vara annorlunda

Har ni någon gång känt er annorlunda, att ni kanske inte passar in, inte har rätta stilen eller inte gillar saker som ”alla” andra gör? Att vara annorlunda är coolt, att stå upp för den man är och vad man står för är ett måste för ett ärligt liv. Att vara någon du inte är, falsk och lotsas att du är på ett visst sätt gör dig inte lyckligare. Om du känner dig utanför p.g.a att du är annorlunda eller inte gillar det  andra gillar  är det inte dig det är fel på, det är de som fryser ut dig som har problem. Om man inte klär sig som andra, inte är lika ”snygg” och får killars uppmärksamhet eller inte är så utåtriktad, som faktiskt är en av många anledningar till varför folk inte behandlas lika, ska man inte behöva utstå det som många faktiskt gör i dagens samhälle.

Man ska respektera andra för vilka de är och bry sig om alla. Om man vet, ser eller kanske känner på sig att någon är utanför eller inte mår så bra är det så sjukt viktigt att gå fram och vara med den, prata eller åtminstone säga hej eller ge ett leende. Det är viktigt för oss alla att dela med oss av kärleken i vardagen, kunna ge ett leende till alla, skicka fina sms till alla dina vänner eller skriv små komplimanger och hjärtan och ge till alla. En sak till, kan ni inte gör något av de jag sa man kan gör mot människor, göra någons dag helt enkelt? Om ni gör det kan ni väl kommentera? Betyder guld!

 

030

Continue Reading

Kränkningar på internet

”Va du ser tjock ut!”

Vi har nog alla antingen sett eller själva fått en sådan här kommentar på nätet någon gång!  Det är ju så sjukt enkelt att skriva kränkande kommentarer just för att du kan vara anonym. Vad gör man då? Står man upp för sig själv och raderar den eller ska man låta den stå kvar och få ett ton med andra kommentarer som kränker den som skrivit det kränkande, ärligt talat så är dom inte bättre själva.

Jag hade ask ett tag men redan efter kanske tre dagar fick jag en jättejobbig kommentar som gjorde att jag inte ville gå till skolan. Jag fick faktisk en chock, varför ville någon hoppa på mig. Jag är liksom ingen speciell och jag gör väl inga konstigheter? Jag visade faktiskt för mina föräldrar och övervägde mellan att ta bort kontot eller att ha kvar det, jag tog bort det vilket jag faktiskt är ganska nöjd med. Jag stod upp för mig själv i det läget och tyckte inte att någon ska få kränka mig anonymt bara för att. Det är liksom bara så sjukt lågt!

Vissa tycker säkert att det låter fegt, svagt och att jag inte alls borde tagit bort kontot för att jag fick en dum kommentar. ”På nätet får man ta lite skit” #inteokej ”Det är liksom vanligt att få såna kommentarer så det är inget att lipa för!” Det är helt sjukt! 

Jag vet att folk tycker så här, jag vet att många blir kränkta och jag vet att man måste stå upp för sig själv! Men skaffa lite skinn på näsan och säga ifrån, du  är mer värd än så. Du är verkligen mer värd än så! Jag menar det, du är inte feg om du tar bort kommentaren, kontot eller något annat som du tycker är kränkande! Du visar bara att du inte tål sånt, att du inte tycker sånt är okej, du är  stark om du vågar göra det och vet du va, du kommer känna dig så mycket bättre efteråt!

Vill gärna höra era åsikter om just detta, era berättelser och vad ni tycker helt enkelt!

Du är så inte värd det!

 

#duärmervärdänså

Continue Reading